Semester i London

Publicerad lördag den 6 december 2008 kl. 20.47

Dubbeldäckare i London till East Acton

Trots mitt flygplans försening lyckades jag och Maria hinna med mycket under min semester i London. Här ett litet axplock av vad vi gjorde.

Efter en lång dag för att ta mig till London, kom glädjen till mig efter att ha lyckats komma i kontakt med Maria väl framme på tunnelbanestationen Ealing Broadway. Stort tack till de kompisar i tjänst på denna station som jag tillbringade en bra stund tillsammans med. Förutom massor med skratt ledde detta möte till att jag fick låna en privat mobil som jag lyckades nå Maria med. Utsvulten som jag var mottog jag med glädje också massor med mat och fika. I gengäld hjälpte jag dem skriva roliga textmeddelanden på svenska till deras vänner från Sverige.

Pepparkaksbaket måste nämnas. Det blev mycket lyckat, trots att det inte var mormors recept vi använde. Mormors pepparkaksrecept kommer alltid vara det godaste. I det recept vi hittade på Arlas webbsida ingick brunt farinsocker, vilket inte alls förstörde pepparkaksupplevelsen. Faktum var att smaken var fantastisk. Tillsammans med glögg från IKEA kunde vi avnjuta våra fina pepparkakor. För mig är pepparkakor ett måste i december.

Ett biobesök hanns med. Vi såg Changeling av Clint Eastwood. Filmen baseras på en sann berättelse om hur en ensam kvinna stod upp emot ett korrupt samhällssystem. Mamman Christine Collins tvingas jobba övertid en vårdag 1928. Hon kysser sin nioårige son Walter farväl, i lycklig ovisshet att det är sista gången de ses. När hon är pojken nämligen försvunnen. Polisens spaningar efter honom är förgäves. Ett tag senare arrangerar den ansvarige utredaren en "återförening" mellan mor och son, men det är en helt främmande pojke som hon ändå övertalas att ta hem "på prov". Los Angeles poliskår uppfattar hennes envisa hävdande att sonen fortfarande saknas som ett krig. En film i toppenklass!

På min namnsdag, den 30 november precis som alla andra år, besökte vi Westminister Abbey. Att det var första advent innebar att lågorna från stearinljus i samtliga besökares händer sken upp hela kyrkan. Vackert!

Vi såg det första avsnittet av julkalendern morgonen den 1 december. Som jag berättade tidigare i veckan tycker jag årets julkalender Skägget i brevlådan så här långt verkar vara mycket bra, även om den inte går att jämföra med Mysteriet på Greveholm. Det märks på många sätt att julen börjar närma sig, även om jag verkar ha svårt att inse det själv.

Jag överraskade både mig själv och Maria när vi var ute och kollade på kläder. I en av de första klädaffärerna vi besökte på Oxford Street släppte jag loss. Här lyckades jag få ihop en halsduk, ett par vantar, ett stort antal t-tröjor, många skjortor, fyra slipsar och några långärmade tröjor. Tillsammans lyckades inköpen nedpackade i två stora kassar få båda kassarna att gå sönder, trots att det rörde sig om kassar av högsta kvalitet. Min ryggsäck blev på hemresan till och med mer sprängfylld än någonsin tidigare. Jag lyckades med ombordstigningen på planet genom att fylla min jacka full med kläder och hålla den i handen. Shoppingen avslutades med en fika på Starbucks, för andra gången i mitt liv.

Tyvärr tog min Londonvistelse slut alldeles för snabbt. Jag kunde inte tro att det var sant att det helt plötsligt hade blivit tisdag morgon och därmed dags för att bege sig till flygplatsen. Ofattbart! På grund av dåligt med sömn under Londonveckan somnade jag nästan omedelbart när planet hade lyft. Som vanligt satt jag på en nödutgångsplats, på grund av det större benutrymmet som tillåter mig att sitta bekvämt när jag flyger med Ryanair. Bredvid mig satt ett äldre par från London som var på väg att besöka några bekanta i Marseille.

Medan jag där på planet sov som bäst, blev jag plötsligt helt klarvaken när någon skrek "han andras inte, hjälp!" Det visade sig vara kvinnan bredvid mig som var hysterisk eftersom hennes man blivit medvetslös. Vad gör man i en sådan situation? Stresstålig som jag är, behöll jag naturligtvis lugnet. Jag kände efter hennes mans andning och puls och kunde glädja henne med att både andningen och pulsen var i sin ordning. Tack vare att jag snabbt kallade på kabinpersonalen kunde kvinnan strax lugnad sätta sig ned. Luften är tunnare på hög höjd och allra troligast hade mannen drabbats av "hypoxemic hypoxia". Hans tillstånd återgick i varje fall till det normala efter att han fått syrgas. Kvinnan var efteråt mycket tacksam och jag själv var i högsta grad nöjd över min insats. Kanske kan det dessutom bli jag i framtiden som får vara läkaren som ropas efter i en nödsituation som denna. Jag väntar med spänning på det kommande antagningsbeskedet som lär dyka upp inom kort.

Kommentarer

Maria Mjälgård onsdag den 17 december 2008 kl. 22.53:

Vill du kanske ha receptet på dessa omtalade pepparkakor? Kolla upp detta och mycket mer på min blogg: http://tunnelbananblevmittliv.blogspot.com/2008/12/som-en-julklapp-i-frskott.html