Normalt hundbeteende?

Publicerad torsdag den 26 februari 2009 kl. 11.08

Sydsvenskan kunde i dag rapportera om en hund som bitit sig fast i sin hundvakts arm.

Den 19-åriga hundvakten beordrade pitbullterriern i Trelleborg att sitta. "Då fick hunden spel och hoppade upp och bet sig fast i armen på henne" [...] "Sedan kopplar vi naturligtvis in veterinär på det här för att ta reda på om det är något fel på hunden", säger Andersson [inre befäl vid polisen i Ystad].

Utan att veta något mer om händelsen än det som artikeln förtäljer, vill jag presentera en tanke om hundar. Vi kan naturligtvis inte acceptera att hundar går till attack mot människor. Men hur många av oss har inte hört en hundägare säga "han är inte farlig, han är så snäll"? Jag tror inte att någon hundägare på förhand tror att deras hund kommer att skada någon. Hur kan jag vara säker på att en hund inte kommer att attackera mig när vi möts på gatan, när inte ens hundens ägare vet det?

Kommentarer

torsdag den 26 februari 2009 kl. 19.41:

Eh? Vad menar du? Vill du förbjuda människor att ha hundar? Hur kan du vara säker på att en människa (eller något annat djur, för den delen) inte kommer att attackera dig när ni möts på gatan?

Anders Törnkvist torsdag den 26 februari 2009 kl. 21.29:

Självfallet tycker jag inte att hundar bör förbjudas. För en del människor kan hundar fungera som deras barn. De har mycket glädje av sina hundar. Det vill jag inte ta ifrån dem.

Jag frågar mig vad som är normalt hundbeteende och om detta skiljer sig ifrån det accepterade hundbeteendet. Låt oss ta en annan intressant debatt som pågår i Malmötrakterna som exempel. Den gäller hundbajset på Malmös gator som upplevs som ett stort problem. Naturligtvis är det normalt för en hund att bajsa. Det jag inte accepterar är när hundägaren inte ser till att göra i ordning efter hunden. Kanske är inte hunden i artikeln sjuk eller onormal. Kanske ligger till och med attackinstinkten i hundarnas gener, liksom precis i människans. I så fall skulle ju attackinstinkten kunna ses som normal, och då skiljer sig begreppen normalt beteende å ena sidan och accepterat beteende (enligt min definition) å den andra.

Krav på koppel ser jag som positivt. Vad någon gör med sin hund på sin egen mark har ingen betydelse för mig, men när jag befinner mig på allmän plats vill jag inte möta okopplade hundar, oavsett hur snälla deras ägare tycker att de är.