Februari 2009

Normalt hundbeteende?

torsdag den 26 februari 2009

Sydsvenskan kunde i dag rapportera om en hund som bitit sig fast i sin hundvakts arm.

Den 19-åriga hundvakten beordrade pitbullterriern i Trelleborg att sitta. "Då fick hunden spel och hoppade upp och bet sig fast i armen på henne" [...] "Sedan kopplar vi naturligtvis in veterinär på det här för att ta reda på om det är något fel på hunden", säger Andersson [inre befäl vid polisen i Ystad].

Utan att veta något mer om händelsen än det som artikeln förtäljer, vill jag presentera en tanke om hundar. Vi kan naturligtvis inte acceptera att hundar går till attack mot människor. Men hur många av oss har inte hört en hundägare säga "han är inte farlig, han är så snäll"? Jag tror inte att någon hundägare på förhand tror att deras hund kommer att skada någon. Hur kan jag vara säker på att en hund inte kommer att attackera mig när vi möts på gatan, när inte ens hundens ägare vet det?

Publicerad kl. 11.08
permanent länk | kommentarer (2)

Tio miljarder mycket pengar

onsdag den 25 februari 2009

Tio miljarder kronor är mycket pengar i de allra flesta sammanhang. Göteborgs-Posten kunde i dag rapportera om Cornelia Johansson som fått denna ofantliga summa insatt på sitt vanliga lönekonto hos Handelsbanken på grund av ett misstag. Jag leker med tanken att det hade kunnat gå att ta ut pengarna. Ska man smutsa ner sitt namn genom att begå brott är det nog, om någon gång, läge att göra det i denna situation. Men till vad skulle man använda så mycket pengar?

Publicerad kl. 23.16
permanent länk | kommentarer (4)

Anders önskar sig mer tid

fredag den 20 februari 2009

Ibland har jag svårt att komma på vad jag önskar mig. Här har jag ett bra tips på alla typer av presenter till mig: mer tid. Det vore mycket uppskattat. Att jag numera finns på Facebook kommer väl knappast att göra det hela bättre, men jag börjar inse fördelarna med Facebook och tycker att de helt klart överväger tidsåtgången.

Publicerad kl. 22.23
permanent länk | kommentarer (0)

Facebook numera i mitt liv

torsdag den 19 februari 2009

Jag har aldrig någonsin använt Facebook, låt vara att jag några gånger kollat på skärmen hos mina vänner. Efter att för många av mina kompisar oberoende av varandra pratat om Facebook med mig de senaste veckorna, har jag bestämt mig för att gå med. Ta hand om mig väl i början, tack!

Facebook: länk till min nya profil.

Publicerad kl. 21.27
permanent länk | kommentarer (1)

Vad är konst?

tisdag den 17 februari 2009


Foto: NUG

Vad som är konst och vad som inte är det varierar från person till person. En del människor tycker att det är konst när en kvinnlig konststudent spelar psykiskt sjuk och under skådespelet lurar förbipasserande att tro att hon är på väg att ta sitt liv. Att slåss med de tillkallade poliserna och spotta på och försöka bita vårdpersonalen på psykakuten kallas också konst. Att hon blev lagd i bälte och tvångsmedicinerades under detta beteende anser jag inte alls vara konstigt utifrån vad nyheterna berättat om hennes uppträdande. Jag talar om Anna Odells konstinstallation. Jag kan förstå att det kan betraktas som konst, men ska vi acceptera allt beteende bara för att det är konst?

En annan konststudent på Konstfack i Stockholm går under beteckningen NUG. Graffitikonstnären spelade in en film där han målar graffiti i en tunnelbanevagn och krossar ett fönster. Jag vill inte ifrågasätta vad som är konst, det är inte däri problemet med de uppmärksammade konstinstallationerna ligger, utan det att vi ska acceptera beteende bara för att det är konst. Naturligtvis ska konststudenten ersätta den uppkomna skadan. Allt annat vore orealistiskt.

Allt skapande av konst måste ske inom lagens gränser. Vill man förstöra sin egen tunnelbanevagn är det helt okej. Med sin egen egendom kan man i princip göra vad som helst, låt vara att man ibland kanske kan bli betraktad som galen. Att konstnärer i konstens namn tillåts bryta mot lagen kan vi inte acceptera. Föreställ er ett samhälle där filmer på rån och till och med våldtäkter hyllas – givetvis då som konstinstallationer. Naturligtvis måste konstnärerna följa samma lagar som oss andra.

Publicerad kl. 08.43
permanent länk | kommentarer (1)

Tredje veckan som läkarstudent i Lund

lördag den 7 februari 2009

Nollningen är över och jag får lov att kalla mig T1:a. Den tredje veckan som läkarstudent i Lund har passerat alldeles för snabbt. Så snabbt att jag igår oroade mig för att de återstående 217 veckorna på Läkarprogrammet kommer att gå för fort. Tiden går fort när man har roligt, brukar många säga. Jag tror att det är sant. Fortsätter det att vara lika roligt att plugga till läkare kommer tiden att försvinna snabbt.

Denna tredje vecka på Läkarprogrammet ägnades åt grundläggande medicinsk genetik. Föreläsningar om träningsfysiologi, cancerforskning, litteratursökning, humana genomet, världshälsan och studieteknik har stått på programmet. Vi ska inte glömma vårt PBL-fall som hela veckan kretsat kring. PBL står för problembaserat lärande och Läkarprogrammet i Lund använder PBL i hög utsträckning de första terminerna. Varje vecka fås ett nytt fall, där ett eller flera problem finns, vilket gör att varje grupp måste med hjälp av våra förkunskaper sätta upp studiemål med grund i fallproblemen och naturligtvis också kursmålen. En handledare, som kallas tutor (vissa använder även ordet "tutor" som tilltalsnamn under PBL-mötena, en smula konstigt i mitt tycke), har som huvudfunktion att leda in oss på rätt spår när vi inte klarar det själva. Efter det första PBL-mötet varje vecka följer ett andra och sista PBL-möte där gruppmedlemmarna diskuterar vad de hittat för information under veckan och fallet belyses med den nyinhämtade informationen. Efter tre veckor med PBL tycker jag att PBL verkar vara en bra inlärningsmetod.

I måndags flyttade jag in i mitt korridorsrum på Ulrikedal. Det har blivit riktigt hemtrevligt här, med inredning från IKEA. Rummet är i ordning och mina tillhörigheter snyggt placerade i bokhyllan, garderoben, skåpet och skrivbordslådorna. Mitt mål är att den fina ordningen ska behållas även i fortsättningen. Jag delar kök och duschar med resten av korridoren. Alla korridorskompisar som jag hittills pratat med verkar vara trevliga, men köket ser inte så värst fräscht ut.

Jag är på väg att laga frukost. Har planerat att grädda pannkakor. Ska tillverka några matlådor till veckan, för de dagar vi inte blir bjudna på lunch av alla som vill ta vår tid. Gratisluncherna brukar vara mycket uppskattade, men det är pannkakor jag längtar efter för tillfället.

Jag har dragit på mig en förkylning och jag har ont i halsen och har feber. Feber är ovanligt för mig, till och med så ovanligt att jag var tvungen att fråga mamma om det verkligen var feber det rörde sig om. Jag kan kanske unna mig lite glass till pannkakorna i dag. Morfar brukar alltid säga att glass är den bästa medicinen mot förkylningar.

I torsdags tog jag stadsbuss 5 till köpcentret Nova. Jag hade varit där dagen innan och gjort en marknadsundersökning vad gäller routrar och IP-telefoner. Efter pris- och funktionsjämförelse på nätet köpte jag slutligen en router från Siemens på El-Giganten och en IP-telefon från TopCom på Media Markt. Nu fungerar åter igen mitt fasta telefonnummer. Yippie!

Jag har planer för i vår. Jag tänker se till att bli duktig på att utföra inlämningsuppgifter, PBL-inläsning och tentapluggande tidigt. Om jag lyckas kommer jag att få mycket tillbaka. Jag ska börja träna på Gerdahallen, där ett mycket förmånligt studentpris lockar. Ett par nya inomhusskor måste inhandlas snarast. Till dess att jag cyklat hit min träningscykel kommer spinningpassen vara nyttiga inför Vätternrundan i sommar.

Publicerad kl. 08.39
permanent länk | kommentarer (2)

Så infann sig den 19 januari

söndag den 1 februari 2009

Den stora stunden infann sig efter lång väntan. Tåget till Lund kom fram kraftigt försenat, men att komma i tid till uppropet hade jag ändå inte några problem med. När studievägledaren under uppropet på Läkarprogrammet kommit fram till mitt namn på listan, klämde jag i ordentligt för att mitt ja-rop säkert inte skulle missas.

Efter två veckor på vandrarhem utanför Lund är jag nu hemma i Ulricehamnstrakterna på besök. I morgon flyttar jag in i mitt studentkorridorsrum i Lund och kan då kalla mig Lundabo på riktigt. De två första veckorna i Lund har varit fyllda med nollning, ännu har jag knappast hunnit plugga någonting alls. Stämningen hos oss alla nya ettor är naturligtvis på topp! Nollningen har varit väldigt trevlig och uppskattad. Stort tack till alla engagerade faddrar!

Det återstår nu 218 veckor på min läkarutbildning. Flera som jag har pratat med vittnar om att denna tid för dem varit den roligaste tiden i deras liv. Nu befinner jag mig i konstant lyckorus.

Publicerad kl. 20.42
permanent länk | kommentarer (0)